Livet

Ett mänskligt yrväder

Ni vet känslan av att jorden snurrar runt sin axel så där som den alltid har gjort, bara det att ni inte roterar med den. Ni står där i mitten medan världen omkring sveper förbi er. Efter tillräckligt många varv börjar färgerna bli utdragna. Konturerna suddiga. Människorna rör på sig, men dina fötter är som fastgjutna i marken. Kanske ropar någon på dig, men det är som att du inte kan lita på något av dina sinnen längre. Världen är overkligt diffus. Du svävar någonstans mellan medvetande och inbillning.

Så är det i alla fall för mig när jag ska försöka söka efter svar i ett kaotiskt tillstånd. Jag lyssnar på allt och ingen och min egen röst begravs lättare än jag vill erkänna i bruset. I de lägena måste jag dra mig undan. Jag måste minnas vad det är att var jag. Vad det betyder jag är inget och allt jag har på samma gång. Hur det kommer sig att tiden ibland springer ifrån oss, och vad vi måste göra för att komma ikapp.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *